Nätra Fjällskog

Nätra Fjällskog var ju en upplevelse utöver det vanliga skulle jag säga!
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så genom blöt av regn.
Allt va verkligen blött... överallt va de blött.. Myrar brukar va blöta men dom vi gick över va ju fyllda till bredden med vatten. Marken va så otroligt mättad så vattnet rann efter alla stiga och nya små sjöar bildades överallt... Som sagt blötare än så kan det knappast bli om man inte hoppar ner i en sjö eller havet eller ngt dylikt.

Första etappen va nog den mest händelserika.
Vi kommer fram till leden vi ska gå efter och konstaterar att den är fruktansvärt översvämmad.
Vi försökte hitta en annan väg men de gick inget vidare då det va för strömt och för mycket vatten överallt runt lederna.
Så efter noga övervägande så beslutade vi i klassen att bygga en bro till den bro som normalt går över bäcken. likadant på andra sidan bron. Det tog ett tag men över kom vi efter att ha släpat dit virke och plank för att ta oss över. Turligt nog fanns det både och i diket vid vändplanen som vi gick in i skogen från.
Väl över så började våran vandring mot vårat första mål.
Det va mörkt och blött men efter en stunds vandring så kom vi fram till boden som vi skulle äta i och övernatta vid. Så efter en varm och god måltid så satt vi och pratade ett tag innan vi skulle bege oss ut igen för en liten natt orienterings tur. Vi hade ca: 900 meter dit vi skulle och vi lyckades orientera oss så bra framåt trots att det var becksvart ute så vi hamnade max 30 meter från vårat mål. Vi hade en pappers karta pannlampa och kompass som hjälpmedel och det är verkligen helt otroligt va bra det går när man använder grejerna på rätt sätt.

Det är verkligen en riktigt bra sak jag har lärt mig på den här vandringen.
Jag lärde mig också väldigt mycket om att försöka hålla sig så torr som möjligt när väder gudarna inte är med en. Man lärde sig väldigt mycket men många saker kunde man bitvis innan som man fick en välbehövlig uppdatering på. Att försöka läsa av naturen i mörker är verkligen inte det lättaste och först nu förstår jag hur lätt det är att gå vilse om man inte har rätt utrustning med sig. Karta och kompass är ovärderliga saker när man rör sig i ett okännt såväl som ett välkänt område. Mörkret förändrade verkligen allt.
Kan inte säga att jag var nervös någon gång för att inte hitta, jag misstänkte hela tiden att våran lärare inte skulle gå utan sin gps vilket jag är övertygad om att han hade med sig hela vandringen då han visste exakt hur långt vi hade gått under dom dagarna vi har varit ute.
22km är väl en ganska bra sträcka med tanke på vädret vi hade...

Andra dagen skulle vi ha en vändplan som uppfång och där skulle vi hämta ngt som Björn som planerade den här vandringen hade lämnat åt oss. En tupp fjäder i en plastpåse i ett liiiitet träd mitt på planen. Efter det så skulle vi planera och hitta en bra övernattningsplats och göra i ordning ett vindskydd och eld för natten.
Så sagt o gjort. vi delade upp oss i grupper. en som fixade ved. en som fixade elden och en som gjorde vindskyddet. När nån blev klar så hjälptes vi åt med det sista.
Natten va iaf för mig den varmaste jag upplevt på lääänge. Har köpt en ny vinter sovsäck vilken visade sig vara lite för varm för mig som är varm blodig.
Jag kunde knappt sova för de va för varmt, svårt att tro när det ösregnar och blåser en november natt... men jisses va varmt de va...
Dagen efter så bröt vi upp lägret och som alltid ska det inte synas att man har varit där i bästa möjliga mån man kan. Så vi städade upp efter oss och begav oss av på den sista etappen mot bilarna.

Väl hemma så tog jag nog min livs skönaste varma dusch någonsin.
Helt underbart.
Vandringen tycke jag var skit kul. Det var verkligen en utmaning och man lärde sig hur mycket man klarar av.
Jag tror nog att jag skulle klarat någon dag till men sen hade det blivit väldigt tufft. Då skulle man behövt lite bättre utrustning som till exempel kängor och kläder än det jag har.
Det blir lite bättre grejer inköpta när ekonomin tillåter men dom duger bra för stunden tycker jag.

Min redovisning om vargen

För er som är intresserade så här kommer den fakta
jag hittade om vargen!

Vargen

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger vanligen 30 till 50 kg, med extremfall på upp till 90kg.

Vargen är ett rovdjur (Carnivora) som tillhör familjen hunddjur (Canidae). Dess närmaste släktingar är rödvargen, coyoten och schakalen. På längre avstånd finns andra medlemmar av familjen hunddjur som rävar och vildhundar.
Utifrån det biologiska definitionen av artbegreppet som lyder "Individer som kan få avkomma som inte är steril är av samma art" så är hund och varg samma art. Den genetiska skillnaden mellan hund och varg är mindre än skillnaden som finns mellan alla idag levande människor.
Evolutionshistoria
För 60 miljoner år sedan, under paleocen, fanns ett specialiserat mårdliknande rovdjur, Miacis, som utvecklades till vargar, björnar, grävlingar och vesslor. Man tror att hunddjuren utvecklades på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan och sedan vandrade dels till Sydamerika, dels över Berings sund till Gamla världen. För 20 miljoner år sedan fanns en anfader till vargen, Tomarctus, med specialiserade huggtänder och förmåga att förfölja och fälla bytesdjur. Vargens närmaste anfader utvecklades i Eurasien(Europa och Asien ihop satt). Den kunde springa snabbt och jaga i grupp och den spred sig över norra halvklotet.
Antalet underarter är under diskussion. Antalet erkända underarter har vid en period varit så många som 50 men listan kan också reduceras till ungefär 13-15 underarter. Modern klassificering av dessa underarter baseras på DNA, anatomi, utbredning och flyttningsbeteenden. Vargen uppvisar en mycket stor dimorfism över sitt geografiska utbredningsomåde. Kring år 2005 erkänns ungefär 37 beskrivna underarter, som bland annat omfattar både dingo och tamhund, men kring detta råder det inte enighet.
Den skandinaviska vargen tillhör nominatformen Canis lupus lupus, eller eurasisk varg. Andra underarter är till exempel polarvarg (Canis lupus arctos), arabisk varg (Canis lupus arabs) och indisk varg (Canis lupus palippes). I Ryssland finns både eurasisk varg och rysk varg (Canis lupus albus).
Tamhunden klassificerades tidigare som en egen art, Canis familiaris, men behandlas idag ofta som underart till vargen Canis lupus familiaris. Det råder dock inte vetenskaplig konsensus i frågan och olika discipliner använder olika sätt att klassificera tamhunden.



Vargen, som var ett av de mest spridda däggdjuren på jorden, minskade snabbt efter medeltiden och idag finns det mellan 100 000 och 200 000 vargar i hela världen.

Det finns cirka 6 000 i Västeuropa:
o 2 000 i Spanien,
o 2 500 i Rumänien,
o 510 i Polen,
o 500 i Italien och
o 150 i Slovakien (mars 2004)
o 200-300 i Finland
o sammanlagt 150-200 i Norge och Sverige (jan 2007)

Det finns cirka 45 000 i Ryssland

Det finns cirka 60 000 i Nordamerika:
o 50 000 i Kanada
o 8 000 i Alaska
o 2 000 i Minnesota
o 600 i övriga delar av USA

Utseende och fältkännetecken

Storleken på varg skiftar mycket på olika platser i världen. De största vargarna förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa och är ungefär 160 centimeter långa, mankhöjd 80 centimeter och med en cirka 50 centimeter lång svans. Dessa vargar väger upp till 80 kg. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kg. Svansen är ungefär 30 centimeter lång.
Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt.
Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos.

Utseende

Det kan vara svårt att skilja en varg från en vargliknande hund. Hundraser som jämthund, Siberian Husky, Alaskan Malamute och liknande kan vara mycket lika vargen till utseendet. Det finns emellertid några knep som kan göra det lättare att skilja dessa från vargen.
 Storleken: Vargar är oftast stora, betydligt större än liknande hundar.
 Svansföringen: Vargar håller oftast svansen vågrätt eller lite ner medan hundar går med upprätt eller inrullad svans. När vargen lyfter på svansen står den rakt upp, inte ihoprullad.
 Ansiktsteckningen: Skandinaviska vargar kännetecknas även av ljusare kind- och hakpartier. Dessa ljusa partier når aldrig över ögonen.
Spår
Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora han vargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds.
Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar.
Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit.
Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme.

VARGENS YL

Ett välkänt ljud som kan få nackhåren att resa sig även på den mest förhärdade vargvännen. Men även om vargarna i övrigt är ganska tysta, har de flera andra ljud som de använder sig av för att kommunicera. Alltifrån ett hårt varningsskall, till olika morranden, och valpiga gnyenden och gnällanden.

Ekologi

I Sverige är ett normalstort vargrevir mellan 75 000 och 200 000 hektar (det vill säga drygt tio kvadratmil i genomsnitt). Parning sker i februari–mars och de 5–6 ungarna föds i en lya efter 65 dygn.
Det är endast alfahonan som löper och får ungar. Unga vargar är könsmogna först vid två års ålder, men fortplantar sig i allmänhet inte förrän under sitt tredje levnadsår, och kan stanna hos föräldrarna fram till dess. Äldre ungdjur hjälper föräldrarna vid uppfostran av yngre ungdjur. När ungvargarna blir könsmogna lämnar i de allmänhet flocken och letar efter eget territorium.
Hjortdjur, främst älg, samt ren och rådjur är de viktigaste bytesdjuren i Skandinavien, men hare, bäver och grävling ingår också. I närheten av människans boplatser faller även boskapsdjur, tamkatter och tamhundar offer för vargar och unga vargar tar olika insekter (särskilt skalbaggar) som föda. I perioder med mindre tillgång till föda äter vargar även kadaver och biologiskt avfall.
Vargen är en ren köttätare, men kan äta bär och gräs för matsmältningens skull.
Historik
I Sveriges gamla landskapslagar är det tydligt att varg var vanligt i hela landet. I Västgötalagen står det: "Alla, som i Västergötland bo, ingen undantagen, skola bygga varggård eller hålla vargnät. Genom 1647 års jaktstadga infördes skottpengar på varg i Sverige. Före 1850 var vargar talrika till och med i Skåne men 1862 fälldes de sista sex vargarna där. Under andra hälften av 1800-talet minskade antalet vargar snabbt i Sverige av flera orsaker: ökat jakttryck, brist på villebråd, ökat användande av stryknin från 1830 samt sjukdomar hos vargen.
Innan år 1900 var södra Sverige utan vargar: den sista vargen i Småland sköts 1868, de sista två vargarna i Stockholms län 1871, Upplands sista varg 1894 och Värmlands sista varg 1896. Den svenska vargstammen vid år 1900 kan uppskattas till ett hundratal djur och under 1950-talet kan stammen uppskattas till omkring 20 djur.
Fram till 1800-talets början fanns varg i hela Sverige. 1840 sköts närmare 600 vargar. Från mitten av 1800-talet inleddes en kraftig nedgång och snart var vargen försvunnen från södra Sverige. Fram till 1965 betalade staten ut skottpengar för varg men från den 1 januari 1966 blev vargen fridlyst. Vid den tidpunkten fanns det högst ett tiotal vargar kvar. På grund av olaga jakt fanns det 1980 endast en varg kvar.

Junsele Djurpark

Idag var vi i Junsele på Junsele Djurpark.
Det här är dom djuren vi fick se och hade lite presentation om. Vi fick i uppgift att ha en redovisning på ca: 10min om det djuret som vi blev tilldelade. Jag blev överlycklig när jag fick vargen att redovisa om. Jag har alltid älskar vargar och varit fascinerad över deras beteende och instinkter. Skulle verkligen älska att få komma vargarna nära och se om dom accepterar mig och kommer nära inpå. Vill helst veta lite mer om vargar och deras beteende innan jag gör något sånt, det är trots allt vilda djur.

Vi fick inte bara se dom här djuren som är på
bilderna. Vi fick även se kameler, Vildsvin, Åsnor, Jakar och Får.
Jag kan verkligen rekommendera alla att åka till djurparken och titta på dessa djur om man är intresserad, dom vita tigrarna finns bara i Junsele och i Eskilstuna så jag tycker man ska passa på att se dom medan det finns vita tigrar kvar.
Dom finns bara i fångenskap numera tyvärr.
Helt otroligt vackra djur och det är verkligen synd att vi människor förstör så otroligt mycket för dom vilda djuren. Dom var här på jorden före oss och vi tar bara över mer och mer.
Vi borde ta mer hänsyn till djuren och deras hem istället för att skövla, tjuvjaga eller jaga
"lagligt" i någons inhägnad.
Det är iofs inte jakt heller att åka runt i en inhägnad och skjuta djuren.
Vill det sig illa har vi bara bilder, filmer och minnen kvar av dessa utrotningshotade och helt underbara djur. Vi måste värna om deras välbefinnande lika mycket som vårat eget.

Efter en kall dag i djurparken så kan jag summera dagen som helt fantastisk. Personal som vi mötte på djurparken var helt underbar och vi fick ett väldigt trevligt bemötande och var
oerhört hjälpsamma och svarade på alla våra frågor.

Praktik Veckan

Vecka 45 var praktik vecka för oss Natur guider.

Pågrund av tidigare attentat och skadegörelse mot anläggningen jag var på så utelämnar jag dess namn och namnen på de som jobbar där.

Jag var på en fiskodling och fick lära mig hur det fungerade.

Trots att det är låg säsong nu så var det hela tiden saker att göra.
Mina uppgifter var många och ganska givande tycker jag!
Min chef under praktiken är en riktigt rolig och trevlig kille.
Tycker verkligen att han är en bra chef.

Jag fick ta egna initiativ och göra saker på egen hand.

Jag har rensat förgasarna på 2 st av deras fyrhjulingar samt byggt ett nytt fäste för växelföraren.
Matningen av fiskarna sköttes automatiskt, vi fyllde på behållare ovanför fållorna som fisken var i, behållaren som man drog in och ut med ett rep i vardera ände av fållan.
Jag fick lära mig väldigt mycket om hur man ser skillnad på en hona och hane och vilka fiskar man ska ta upp för rökning och dylikt.
Hur man ser hälsoståndet på fisken.

Vi plockade även upp en av näten som bildar fållan som fiskarna växer upp i.
Kan säga utan att överdriva att en god fysik är inget negativt, jisses va tunga näten är.
Sen är det halt på bryggorna så man får hela tiden passa sig så man inte rasar i vattnet.

Fisken vi plockade upp för gravning, rökning och dylikt fileades.
Först håvas det antalet man behöver upp och "avblodas".
Det betyder att man skär ett snitt från gälarnas början upp mot ryggraden.
Sen man lägger fisken i en stor balja med vatten för att skölja bort allt blod.
Sen har man 3 "stationer" kan man säga efter ett bord,grov rensning, filear, och tvätt.

1. Rensningen så skär man bort huvudet och tar ut inälvor och skär bort fileerna från fisken.

2. Man gör fina fileer och kollar efter skador som blåmärken och någon typ av defekt. Färgen på köttet gör även det en stor betydelse av vad det ska användas till.

3. Tvätningen är inte svårare än vad det låter, man tvättar bort allt som är kvar som till exempel nu på hösten när fisken är ganska slemmig så tvättas det bort.

När dessa steg är klara så packas fisken i vita frigolit lådor väldigt noga beroende på vad fisken skall användas till. Vissa fileer går direkt till köpare råa. Andra röks eller gravas.

Det går även att både röka och grava fisken.

Jag fick smaka på dessa olika typer och lär ju faktiskt säga att den som är både rökt och gravad var helt sanslöst god.

Jag har personligen fiskat sen barnsben och har funderat mycket nu på senare år om hur det egentligen fungerar på en fisk odling och kan säga att det är inget lätt arbete på något sätt.
Det är blött, kallt och tungt. Sen att man handskas med otroligt välvässade knivar.
Det finns många risk moment men jag skulle gladligen jobba med det på heltid.
Det är väldigt säsongs betonat arbete men det pågår hela tiden jobb för att driva runt verksamheten.

Bara att reparera näten, tvätta näten är tids krävande och tunga saker som man egentligen inte tänker på när man står på mataffären och håller i sin file. All kärlek och jobb som ligger bakom den enstaka filen. Helt otroligt.

Jag fick även lära mig att lägga ut nät från båt och hur man tar in näten.
Jag var med en av medarbetarna ut med båten och skulle lägga ut nät.
Vi hade 2 storlekar på näten och jag har inte en aning om vilka.
Dom små näten la vi i och tog upp ett av dom sen lät vi det stora och det andra lilla ligga i över natten. Jag va dessvärre inte med och tog in det stora och lilla nätet dagen efter men det är inget jag skulle vilja prova själv. Har ni aldrig sett ett ihop trasslat nät så skulle ni få se det då.

Jag skulle gladligen tacka ja till att jobba där i sommar och få se hur det fungerar under högsäsongen.