Svar på: Möte med andra aktörer.

För min del så vill jag se naturen i sitt element, vilt och vackert. Visst är det bra med minskade risker och leder som är röjda. Det är en typ av riskbedömning man får göra som ledare.
Om nu alla leder och dylikt skulle vara så, det kommer fortfarande finnas dom som vill gå i tuff terräng.
Trampa snett och bryta ett ben kan man göra när man går till ica.
Skillnaden är att räddningsarbetet är inte lika avancerat.
Skulle jag leda en grupp var av en gruppmedlem skulle bryta ett ben. Jag skulle först se till att personen ligger bekvämt och att alla håller sig lugna och försöker framför allt att se till så den skadade är i det lugn man nu kan vara. Sedan göra mitt bästa för att spjäla benet. eventuellt bygga en bår om möjligheten finns för att flytta den skadade till en mer lätt tillgänglig plats medans räddningsteamet är på väg till vårat håll. Se till så någon lugn person i gruppen har kontakt med räddningen medan jag leder gruppen och den skadade på båren till en lämplig plats! Finns inte möjligheten att flytta den skadade utan räddningsteamets hjälp så bedömer jag skadan och spjälar benet. Lägger den skadade så bekvämt som möjligt och pratar med den skadade för att denne ska behålla lugnet.

I kajakist frågan så tror jag att det sunda förnuftet som kajakist får gälla. Jag skulle inte ge mig ut i förhoppningen att han ser mig eller jag hinner nog!
Det amerikanska uttrycket kommer bra till pass här: Better safe then sorry...
Ganska enkelt men ändå betydelsefullt.
Mitt jobb som guide är att i första hand se till att allting funkar i bästa möjliga säkerhetsmån med en riskbedömning och bedömning om den grupp jag leder verkligen kan klara av kajak turen eller vandringen och vilken terräng man ska gå i och dylikt!

Så jag tänker kortfattat: Better safe then sorry.
Är olyckan framme så utgår man från vad man kan och inte kan göra i det läget, framför allt hålla ihop gruppen och bevara deras lugn!